Plutten lämnad på operation... Onsdag...

Tårarna sprutar... Saknar egentligen ord för hur tufft detta är.

Morgonen har varit för jävligt rent ut sagt. Jag vaknade i lite panik klockan kvart över fyra... "Vad är klockan, har jag försovit mig?" Å nej det hade jag ju inte... Skulle vara uppe på avdelningen vid 6:30 hos älsklingarna.

När jag sedan kom upp så lågt dom på en 4 sal, mörkt å alla sov... Där fick jag smyga in å sätta mig på älsklingens sängkant... Hon å plutten sov så sött.

Theo måste ha drömt något roligt då han satte upp benen rakt upp å skrattade till. Han är ju så fruktansvärt söt.

Tråkigt bara att det är överbelagt så vi inte får någon fast sal. Igår var vi på 14 på dagen och kvällen. Sedan efter vi nattat Theo så fick dom flytta över till 11:1... Nu på dagen är vi på 14 igen, dock utan säng utan bara två fotöljer... Så tråkigt att behöva flytta rundor. Detta är ju jobbigt som det är...

Klockan 8:30 så var det dax att åka ner till operation. Det kändes tungt. Där fick vi vara på ett barnrum som kallades "sovrummet" med ett annat par å deras flicka som kanske var runt 2-3 år... Trodde vi skulle få vara själva... Känslorna åker ju bergådalbana...

Inne på det rummet så fick han en spruta med lugnande... Men han hade ju redan lyckas somna trotts att hans mage kurrade som bara den. Älsklingen hade matat honom vid 4:15 så det var ju mer än dax för mat...

Känns ju lite så där att man stör hans matrytm nu... Han äter riktigt bra. Runt 120 minst å ibland allt, alltså 165... Det var länge sedan.

Efter ett tag med lugnande så fick mammorna klär på sig fina blå rockar å mössa för att följa med in på operationssalen. Men vi fick tack å lov hålla han tills han blivit sövd. Mamma Åsa var den som fick hålla... Lilla plutten...

Där inne kopplade de på ekg och satten en klämma på tån som skulle mäta puls å sånt... Efter ett tag så kom narkosläkaren med en liten mask som de satte över hans näsa och mun så han skulle somna in. Han kämpade emot lite, det ryckte i armar och ben...När han somnat så fick vi lägga han på bordet... Det kändes jätte jobbigt. Så fick vi lämna lilla plutten där vid 9:15...

Nu ska vi bara försöka samla oss lite och gå iväg och käka lite. Fördriva tiden å försöka skingra tankarna. Hoppas dom ringer snart... De trodde runt 14-15 i eftermiddag.

Lilla älskade plutten.... <3<3<3<3<3