Så var vi på väg... Klockan är kvart i sju och vi passerar snart Ängelholm... Älsklingen kör och lillplutten sitter där framme och sover sött.
Jag vet dock inte om jag ska säga att vi "äntligen" är på väg. Äntligen för att jag önskar detta var över, snabbspola fram en vecka nu tack! Men egentligen vill jag ju inte alls.
Försöker ta minut för minut nu så jag inte tänker på vad som kommer. Vet bara att jag kommer gå sönder.
Det sjuka är att kroppen fysiskt börjar må dåligt. Ont i magen, mår illa å känner mig lite lätt överkörd. Hoppas det släpper snart...
Näää nu ska jag försöka vila lite så jag kan vara så stark som det bara går... Om det går?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.